Slutet på början

 

Ännu ett år har gått och vi har skålat in det nya under stjärnhimlen och smällande fyrverkerier. Hoppas alla har fått en god början på det nya och vad är det man säger - god fortsättning! "Gott slut" säger vissa mitt på nyårsafton som om det var fråga om något helt annat. Bättre är väl ändå: "Slutet gott, allting gott".

Nytt år betyder egentligen inte så mycket. Vi fortsätter precis som innan, eventuella löften är brutna den andra januari, och när måndagen kommer sätter vardagen klorna i oss. Precis som vanligt.

Men allt är ändå inte som vanligt. Vi blir varse det om vi t ex har oturen att bli sjuka. Överfulla akutmottagningar, det går inte att komma fram på 1177 och husläkaren är fullbokad i 14 dagar framöver. Drop in-tider fungerar inte p g a det fruktansvärda trycket som mottagningarna sviktar under. Efter 4 timmar får vi meddelandet att det inte går att klämma in oss allihop utan att det blir att återkomma dagen efter och pröva då.

Behöver vi ha åtgärdat något i vårt hem, allt från trasiga duschar till heldöda spisar, så får vi vänta tills efter helgerna - och ännu längre. De kommunala fastighetsägarna är så överbelamrade med jobb att de inte hinner med sina rutiner. Bostäder måste snabbt fixas till hundratals nya familjer som just kommit till Sverige. Man stuvar om i köerna för att de med "mest behov" ska gå före. Och till de mindre behövande räknas ungdomar som tvingas bo hemma hos sina föräldrar fast man har fyllt 26. Eller för den delen nyskilda i rättstvister om gemensamma barn. Eller för den delen gamla människor som har mist sin partner och inte längre har råd med den höga hyran och behöver något mindre och billigare.

Samhällets olycksbarn, våra inhemska hemlösa och de psykiskt sjuka, lämnas åt sitt öde när härbärgen fylls av "EU-migranter" och de flyktingar som inte ens en tältplats finns att tillgå för. Massor av människor sover ute och vinterkylan kryper på oss nu i vinterns definitiva intåg. Är detta värdigt ett s k välfärdssamhälle?

De läkare som är anställda genom Landstinget har vi betalt för att de ska finnas där när vi blir sjuka. De är våra tjänare och inte tvärtom. Men när man både hör från andra och ser med egna ögon hur läkare ignorerar patienter, är arroganta och rent av föraktfulla, så sitter man och undrar hur man ska slippa betala skatt till dessa oduglingar som uppenbarligen inte förstår varför och för vem man jobbar.

Vi som redan är medborgare i detta land och borde ha första tjing på de tjänster vi betalat dyrt för, får istället se oss förbigångna av nästan 200.000 "nyanlända" som behöver genomgå noggranna utredningar och akuta insatser. På alla plan. Vi blir behandlade som andra klassens medborgare i vårt eget land.

De utopiska och verklighetsfrämmande idealister som sitter i maktens korridor, åsiktskorridoren; vare sig de kallar sig politiker eller journalister, har svikit sitt eget folk och ursäktar sig nu med att de har varit "naiva". Deras panikbromsning vid landets gränser kan emellertid inte göra något ogjort. Landet är översvämmat och sjunker likt Atlantis.

Alla som är "anti" något har vunnit, när det borde ha varit de som var realister som styrt skutan. Allt skit som en fullständig idiotliga har satsat våra pengar på, inser inte heller nu att pengarna inte räcker och att Sverige inte är "ett av världens rikaste länder". Det var längesedan det.

Antidemokrater är det rätta begreppet. Precis som läkare, precis som det sociala skyddsnätet, har vi betalat politiker för att de ska verka i vår tjänst. Men vi kan känna oss blåsta. Det var viktigare att framstå som en "humanitär stormakt" än att värna om det land man är satt att styra med de egna medborgarnas bästa för ögonen.

Tyvärr kommer inte år 2016 att förbättra läget om det fortsätter på samma sätt som förra året och året innan och året innan...

När kan ett medborgaruppror bli ett alternativ?