Miljöpartiets sista potatis

Nu måste väl Miljöpartiet kastas in i frysen för att aldrig tinas upp igen. Den ena fadäsen efter den andra måste innebära att MP mister sin plats i regeringen. Allting annat är otänkbart. Sverige kan inte ha ett regeringsparti som håller terrorister om ryggen, inför muslimska seder rakt in i beslutande organ och gör horribla historiska jämförelser. Och det senaste; Försök till utpressning mot SVT!

De två "språkrören" är så intellektuellt undermåliga och inkompetenta att det är en skam för Sverige. (I kategorin onödig kunskap: Fridolin skrev 2.0 på högskoleprovet, d v s högsta möjliga poäng).

Igår kläckte Åsa Romson ur sig ännu en ful ankunge. 9/11 var "olyckor", inte terror. Hon pudlade senare att hon menade att diskrimineringen av muslimer inleddes då. Precis som om detta var viktigare och mer relevant. Muslimer diskrimineras inte. Deras livsstil och religion snarare uppmuntras, särskilt inom MP!

Man bjuder t o m in en rättroende muslim till partistyrelsen som vägrar skaka hand med kvinnor.




MP var från början lite grann av ett nytt, fräscht alternativ till alla batonghäckar. Man hade idéer om småskalighet, eget ägande och mindre politik, ungefär som David Cameron och hans Tories! Till Riksdagen kom man i sina lusekoftor och träskor. Det fanns många tokstollar i MP, men det var tokiga på ett sympatiskt sätt åtminstone.

Birger Schlaug och Eva Goes blev de första språkrören. Här skriver Schlaug om deras samarbete.

Margit Silberstein skriver härom dagen i Aftonbladet:

"EU-parlamentarikern och före detta språkröret Peter Eriksson var mycket upprörd över att Kaplan lämnar. Hans förklaring till att Kaplan drevs iväg från regeringskansliet var islamofobi. Kaplan jagades av ett drev för att han är muslim."

"Partikamraten Per Gahrton, som var med om att grunda Miljöpartiet, hävdade i TV4 att det var en kampanj från Israel som ledde fram till avgången."



När Stefan Löfven skulle bilda sin regering var fördelningen den att språkrören fick utse två ministrar var. Åsa Romson pekade ut Isabella Lövin och Per Bolund. Gustav Fridolin ville ha Mehmet Kaplan och Alice Bah Kunke.

Det har även grävts fram fler uppgifter om Kaplan. Han har också nära kontakter till den islamistiska, konservativa och fanatiska organisationen Milli Görüs. Trots allt detta sluter 17 av 19 partidistrikt upp på Kaplans sida. Men nu verkar det inte som Khan får samma uppslutning. MP är ju naturligtvis ett feministiskt parti som slåss mot de patriarkala maktstrukturerna. Jojo.

Fridolin och Kaplan är nära vänner. Att Fridolin utsåg Kaplan till minister var ett utslag av svågerpolitik och korruption. Fridolin måste ha vetat vad Kaplan sysslade med, så det är uppenbart att Fridolin valde och köpte den ideologi som Kaplan har marknadsfört.

MP är Riksdagens mest extrema parti. Att de under så många år (10 år eller mer) har styrt flyktingpolitiken, har skapat den situation vi har idag. Utan MP skulle aldrig amnestier och dubbel lagstiftning ifråga om illegala ("papperslösa") och gömda flyktingar, gått igenom i Riksdagen. MP, med Fridolin i spetsen, har utövat utpressning mot flera regeringar nu. För att rösta på sittande regerings budget har MP (Fridolin) krävt uppluckrade lagar för invandring och t o m lagar som går på tvärs med varandra.

Och man fortsätter i samma skandalösa stil. Men nu är det media som mutas. Företrädare för SVT Aktuellt berättar att MP:s pressekreterare hos språkrören Fridolin och Romson, Magnus Johansson, ville att Aktuellt skulle "steka" kritik och diskussion om Mehmet Kaplans agerande genom åren. I gengäld skulle SVT få "tunga namn" inom MP som var kritiska till partiets senaste bravader (förutom Kaplan då)!!

SVT har aldrig varit med om något liknande från ett riksdagsparti, dessutom ett regeringsparti. Med tanke på att drygt 40 procent inom media är miljöpartister, så får man nu slåss mot sitt eget samvete.

Vi följer med spänning utvecklingen om miljöpartiets vara eller icke-vara. Många pannor rynkas nu i djupa veck inne på Rosenbad...




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK