Inlägg

Visar inlägg från november, 2010

Staten och religionen

Mikael Wiehe skrev på 70-talet "Staten och kapitalet sitter i samma båt". Det var sant då när Wallenbergarna samarbetade i hemlighet med stat och regering (se t ex Ulf Nilsson "Sluten anstalt"). Idag vet väl ingen egentligen hur det ser ut, det går väl bara att spekulera. Vilket många gör. Idag skulle man istället kunna skriva en text om att "staten och religionen sitter i samma båt". Stat och svensk kristen kyrka är idag separerade. Åtminstone på papperet. I själva verket sitter politikerna kvar i det s k kyrkofullmäktige och dikterar verksamheten. Därför går svenska kyrkan i samma politiska ledband som resten av det svenska samhället. Kristendomen är ingen politisk religion. Även om den manar till att följa Guds bud, så manar den inte till underkastelse. Tvärtom är väl kristendomen den mest frihetliga av världens religioner med sina påbud om att individen har rätt att leva sitt liv som hon vill - bara det inte skadar någon. Skyldigheterna innefattar att

När rikedom blir fattigdom

Idag stod jag bakom en dam, som väl får sägas, passerat bäst-före-datum. Det hade dessvärre också hennes ytterplagg: En fotsid brunskimrande päls av förmodligen minkar. Och jag kände hur det vred sig i magen, jag hade god lust att säga något. Men välartad som bloggaren är blev det bara en sammanknipen mimik. Damen var av utländskt ursprung, skulle tippa på slaviskt, och bar sin stulna persedel med självklar min. Förmodligen var pälsen en demonstration över hur mycket pengar hon och hennes man har. Pengar, och möjligen makt. För ett tag sedan uppträdde Lady Gaga i något sammanhang iklädd en klänning av färskt nötkött. När den passerat bäst-före-datum skulle väl ganska snart visa sig. Här gällde det att hålla på tiderna. Jägare gillar att döda, allting annat är bara bull. Därefter sätter man upp sina troféer på väggarna och känner sig mer värdefulla än dagen innan. Tigern är snart utrotad. Människor använder tigerns olika delar till i princip allt. Och allt handlar om tre saker: rikedom,

EU tar död på sig självt - och Sverige

Med den nya grundlagen har luftslussarna öppnats på vid gavel för Sveriges utplånande som egen stat och istället förvandlas till mångkulturell mardröm. När EU-medlemskapet nu skrivs in i grundlagen PLUS att Sverige ska arbeta medvetet för mångkultur, är mardrömmen tyvärr alldeles sann. Visst är Sverige medlem i det europeiska samarbetet EU. Men EU står faktiskt för European Union, vilket får ses som ett försök att importera USA:s statsskick. Tidigare hette man EC = Eurpean Community vilket inte kan anses som samma sak. Tvärtom är det väl detta som EU hittills har varit, en gemenskap och tummelplats för olika suveräna stater för att få till stånd en mer fungerande handel och marknad. Men nu när EU har blivit ett stort socialistiskt projekt och i och med det en allmän socialbyrå, är det inte lika kul längre. Det stora misstaget var naturligtvis utvidgningen till de gamla öststaterna. De har plundrat EU inpå bara skinnet. Det gick Sverige i bräschen för. Och nu arbetar man som en ivrig bä

Feminismen och hedersförtrycket

Bloggaren har tagit del av en debatt på Newsmill (för övrigt ett forum där de inte publicerar mig längre) om hedersförtryck och mord i hederns namn. Man blir bestört när man läser vp:s Eva-Britt Svenssons inlägg om att hedersmord och förtryck skulle vara ett rasistiskt påfund eftersom man då pekar ut en speciell kultur som våldsbenägnare än andra. Hon anser att allt våld mot kvinnor hamnar under samma kategori, och det att det är i vanlig mening "vita, heterosexuella män" som är förövarna. En stilla undran, pekar hon inte då ut gruppen "vita heterosexuella män" som mer våldsbenägna än andra? Men det är klart, då behöver ju inte Eva-Britt råka ut för några farliga konsekvenser av sitt tyckande. De socialistiska feministerna med hela genusskrået bakom sig är inget annat än stora brakskitar när det gäller att ta vara på de mänskliga rättigheterna för de verkligt förtryckta: De flickor och kvinnor som lever i hedersförtryck i företrädesvis muslimska familjer. Genom att

Att göra upp med det gamla

Vissa perioder i livet är bara en stor Las Vegas-show. Du lever och dansar, andas frihet och försoning, du formar ditt liv och leker igenom resten. Sedan kommer så de andra perioderna. Tiden för uppgörelsen. Kanske har man få sår att sy och läka, kanske har man fler. Men uppgörelsens tid kommer alltid. Och ofta kommer det när dansen har övergått till vardagslunk och när frihet är att ha ett jobb. Min uppgörelse har pågått i flera perioder sedan 25-årsåldern. Om jag någonsin blir klar? Det tror jag inte. Det är ju så att man bär hela sitt liv med sig hela tiden. Jag har skuvat upp, skruvat ihop och skruvat igen. Och sedan lämnar jag det så i ett antal år till nästa gång och då med nya erfarenheter och därmed nya infallsvinklar. Uppgörelserna handlar i grunden om att titta på sig själv och upptäcka och utforska varför man har blivit som man har blivit. Att ifrågasätta sig själv och sina motiv genom att gå tillbaka i livet är paradoxalt nog, nödvändigt för att utvecklas vidare. Jag har of

Alla människors lika värde

Det är lite uttjatat, jag vet, men faktum är att den s k värdegrunden är det som kväser det fria tänkandet i Sverige. Allt går nämligen att vederlägga om makteliten inte anser att det tillhör värdegrunden. Yttrandefriheten går på sparlåga medan värdegrunden blossar som en julgran. Värdegrunden är ett sätt för makteliten att implementera sin egen dagordning ut i kommuner, landsting och media. Att tycka "fel" är att gå en långsam social död till mötes. Så vad innebär då värdegrunden rent konkret. Jo, att vi ska älska alla lika mycket oavsett ursprung, religion, politisk hemvist, sexuell preferens, social tillhörighet och hud-hårfärg. Är det någon som talar emot? Men kan då muslimer älska judar? Kan svarta älska Ku Klux Klan? Kan genusforskare älska vita heterosexuella män? Och kan de (vänster) politiskt korrekta älska frihetssinnande höger? Kan S älska SD? Nehej, säger ni. Det handlar inte om att älska oliktänkande, det handlar om att respektera dem. Gör man då verkligen det? E

Människosyn och förakt

Jag har på senare tid fått på tafsen från mina socialistiska vänner att jag har en förfärlig människosyn. En av dem gav uttryck för det i en kommentar här på bloggen, där hon samtidigt angrep mig som person. Att ha en förfärlig människosyn betyder i klartext att man anser att man ska ställa krav på människor, att med rättigheter följer även skyldigheter, att socialförsäkringssystemet överutnyttjas och missbrukas och att Sverige inte kan agera hela världens socialbyrå. Samma som ovanstående brukar man klistra etiketten "högerextrem" på. Jag vill med denna text ifrågasätta vad "extrem" egentligen är och vad det betyder i andra länder. Först och främst, i förhållande till andra länder är det faktiskt Sverige som är extremt. Demokraterna i USA och labour i England står båda till höger om samtliga svenska riksdagspartier. Även de danska och norska socialdemokraterna står till höger om våra sossar, ungefär på samma nivå som moderaterna och Tysklands regering är, enligt sv

Gemenskaphetskretsen

Det är konstigt. När människor i min bekantskapskrets har läst inlägg på min blogg blir de så upprörda att de börjar glesa ut kontakten med mig. En del slutar t o m att höra av sig. Eller/och plockar bort mig från Facebook därför att de inte vill visa att de är vän med mig. Egentligen borde det säga mer om dem än om mig, men samtidigt är det här en större fråga än så. Mina åsikter som jag framför här på bloggen är helt enkelt inte politiskt korrekta och då alltså moraliskt förkastliga enligt dagens marginaliserade utrymme för rätt och fel. Tiden när man kunde säga och skriva precis vad man ville utan att det fick konsekvenser, är förbi. Nu får man räkna med att få en allt snävare vänkrets. Och sedan kanske förföljelse och misshandel vilket har drabbat många som har "fel" åsikter. Och det värsta är att pk-folket sitter hemma och applåderar. Men det här har naturligtvis sitt ursprung i det rådande samhällsklimatet, där yttrandefriheten och därmed acceptansen för andra uppfattni

Det rasistiska Danmark - och så Sverige

Danmark inför nu nya, hårdare lagar för anhöriginvandring och fakade äktenskap. Ska man återförena sig med sin äkta hälft får man punga ut med 150.000 kr i något som man kallar för depositionsavgift. Pengar som man alltså får tillbaka om allt visar sig vara äkta vara. Sedan ställs höga krav på äktenskapsflyktingar. Man måste vara 24 år, besitta goda västerländska språkkunskaper och införstådd om värderingarna. Dessutom ska man ha en god utbildning och ha en gedigen arbetslivserfarenhet. Och, det här gäller utomeuropeiska flyktingar, d v s de som inte är kända för sina färdigheter i ovanstående. Danska politiker är tydligen trötta på bidragsslukande invandring som inte tillför landet någonting. Statsminister Rasmussen säger rakt ut att han med de nya reglerna vill säkerställa att Danmark bara tar emot invandrare/flyktingar som tillför något av godo. Ja, det i Sverige så avskydda Dansk Folkeparti, dirigerar dansk invandringspolitik alltmer till rak rhytm'n blues. Och Sverige förfasar

Nya pengar till genushysterikerna

Hysteri är ursprungligen ett begrepp som Freud använde för att ge en diagnos till den tidens sexuellt frustrerade kvinnor i det viktorianska England. Kvinnorna frös i onaurliga ställningar (s k sprättbågar) utan någon form av synbar förklaring. Freud analyserade kvinnorna och kom fram till att dessa hade neuroser om sex och hade (tillade han i senare studier) erfarenheter av förnedring, övergrepp och t o m incest. Hysteria var fram till 1994 en diagnos i diagnosbibeln DSM III. Fast man kallade det då konversionsneuros. Idag tillhör den gamla hysterin personlighetsstörningen Histrionisk personlighetssstörning och är inte främst en sexuellt framkallad störning. Och nej, hysteriska männsikor (främst kvinnor) krumbuktar sig inte som sprättbågar numera, utan det ter sig som andra typer av psykosomatiska symptom som inte kan förklaras utifrån vanliga diagnoskriterier. Bloggaren vill inte stöta sig med någon, men rent personligt känner jag att företeelser som fibromyalgi och elallergi är exem

Bye bye Mona

Det har väl inte undgått någon att Mona Sahlin nu ska avgå. Hon är den enda sosseledaren i modern tid som inte blev statsminister(!). Otroligt men sant. Uppriktigt sagt: Är någon förvånad? Människan är ett vandrande IG. Och en värdelös ledare. Ledarbegåvningar känner man omedbart igen. Tre av allianspartierna leds av ledartyper: m, fp och c. Tyvärr har inte moderaterna den goda smaken att låta sin självklara stjärna vara partiledare och statsminiser; Carl Bildt. Fast han har verkat lite trött de senaste åren tyvärr. Nu är drevet igång om var man ska lägga skulden för Monas avång. För i vårt land ligger ju aldrig ansvaret på individen ifråga. Sålunda är det medias fel, de patriarkala matstrukturernas fel, Lars Ohlys fel, partitoppens fel, riksdagens fel. Och vem ska nu ta över? Det är roliga timmen i skolan och nu ska vi bilda grupper för att diskutera och komma med ett gemensamt förslag. Ungefär så ska det gå till. Bloggaren tänker inte närmare gå in på detta utan ge egna förslag. Förs

SSU på krigsstigen

SSU har fått luft i lungorna under den senaste veckan. De har krävt, Mona Sahlin har lytt. Vi ser en skadeskjuten socialdemokrati med en urusel ledare och frontfigur värdig Svarte Petter. Hon är den som ingen vill ha, men ändå tvingas att ha med i leken. Sossarna och folket skulle ha velat ha Anna Lindh, vilket omöjliggjordes av en knivhuggande jugoslav. Sett ur det här perspektivet skulle det alternativet varit mycket bra. För bra. Då skulle sossarna ha suttit vid makten i evigheternas evighet. Kanske. För Anna Lindh var en s k högersosse och för många sossar är det knappast populärt. Fast bloggaren tycker att Anna Lindh var en av de bästa politiker vi någonsin har haft. Nu har det inte funnits någon given arvtagare sedan 2003 då Anna Lindh mördades. Istället har vi fått ett vilset och förvirrat parti som har gjort sig beroende av kommunister och extrema miljö- och flyktingkramare (illegala särskilt). Och så SSU som har fått en onormalt stort inflytande över sossarna. Nu senast när de

Tack för alla era kommentarer!

Stort tack till er som följer min blogg och mina, ibland, lite utspacade tankegångar. Ju fler som tänker utspacat desto bättre! Det skulle vara önskvärt om den unga generationen (en annan är en mogen camembert) skulle vara lite mer framsynta, men det är snarare tvärtom. Jutte Guteland, SSU, låter som den värsta sortens 40-talist. Ett enda upprepande av gamla floskler, finns inget som helst nytänkande; inga visioner, inga vilda idéer. Säga vad man vill om min egen generation, men vi var lite mer vågade, lite mer rebelliska. Det gällde ju som sagt att bryta med föräldragenerationens försoffade sossedrömmar. Jag och mina syskon uppfostrades till att bli tre trinda, trogna socialdemokrater. De lyckades med en utav oss. Fast han är i och för sig en rebell på sitt eget speciella sätt. Det har ju alltid varit ungdomsgenerationens uppgift att göra uppror mot sina föräldrar. Tyvärr ser man mycket lite av den varan idag. Avarter av upproriskhet ser man hos AFA, syndikal- och anarkister, Reclaim

Att vara eller inte vara

"Demokrati" är nog svenskans mest missbrukade ord. Detta begrepp tjatas in i svenskarnas medvetande men med en alltmer förvriden innebörd. Idag är begreppet bara tillämpbart på det politiskt korrekta. Allt som ifrågasätter och ställer saker på sin spets, alla som har en avvikande uppfattning i stora samhällsfrågor, avfärdas idag som "odemokratiska" eller de senaste; "anti-demokratiska". Det demokratiska är idag det och de som följer den rådande makteliten i spåren. Eftersom makteliten består av en sjuhövdad majoritet med nästan exakt samma agenda, blir det avvikande och det självständigt tänkandet ett hot som snabbt avfärdas som "anti-demokratiskt". Vari består då denna poltiskt korrekta svenska demokratin? Jo, som bloggaren har noterat tidigare, så har Svea Rikes grundlag utkonkurrerats av den s k värdegrunden. Yttrande- och tryckfriheten lider idag svårt av syrebrist i det kvava, stillastående samhällsklimatet. Värdegrunden har inget med grundl

Bistånd går till flyktingar - i Sverige

I morse kom nyheten att det svenska biståndet delvis går till flyktingmottagandet här i landet. Bloggaren har valsat runt lite på nätet och erhållit några intressanta uppgifter. Det svenska biståndet uppgår till otroliga 34 miljarder (eller 1% av BNP) och skyfflas ut utan att någon egentlig kontroll finns hur och till vad pengarna används. Biståndsorganet SIDA lever i en skuggvärld full av korruption, ekonomiska oegentligheter och rent bedrägeri. Var pengarna egentligen går kan man verkligen undra. Biståndet går till afrikanska och asiatiska diktaturer i många fall och det utan att någon förbättring av tillståndet i länderna förbättras. Tvärtom verkar det vara så att länder som inte erhållit bistånd klarar sig betydligt bättre. Man kan misstänka (och det har ibland visat sig) att biståndet har gått direkt in i krigsindustrin och i dikatatorns egna fickor. På detta sätt hjälper alltså Sverige till att hålla krigen och konflikterna igång i länder som Somalia och Kongo-Kinshasa. Palestini

Kvotering och eget ansvar

40-talistgenerationen som förstörde Sverige är nu på väg ut ur arbetslivet. Men kravpiskan viner vidare, nu om högre pensionsålder, "ta vara på äldres kompetens", jämn ålders- och könsfördelning i styrelser där även pensionärer ska sitta och en rad förbättrade samhällsfunktioner för äldre. Så vi får förmodligen se fram emot en ökad kvoteringshysteri, nu även med hänsyn till ålder. I bolagsstyrelser ska nu framöver kvotering införas med hänsyn till kvinnor, etnisk tillhörighet och ålder, spår bloggaren. Kvotering tillämpas i arbets- och utbildningssystem till viss grad. Utbildningar som t ex till veterinär har som mål att skapa en jämn könsfördelning eftersom företrädesvis kvinnor utbildar sig till veterinär. Detta har fått till följd att kön går före kompetens och betyg och sålunda har det inneburit en diskriminering av just det, kvinnor. Uppsala universitet har åtminstone i tre fall blivit fällda för könsdiskriminering då man tillämpat kvotering. Det går faktiskt inte att re

Den kan man inte reglera

Det finns mycket här i livet som är fascinerande. I själva verket är livet självt det mest svårbegripliga för oss människor. I alla tider, i alla dess former har livet utforskats och försökt att kartläggas. Meningen med livet är nog den yttersta gåtan, fast samtidigt den enklaste. Livet är till för att levas helt enkelt. Men livets uppkomst och evolutionen tycker människan att hon har greppat (fast det har hon inte). I sin uppblåsta föreställning om sig själv som en förlängning av Gud, finns det inga gränser för hur mycket människan dristar sig till för att försöka kontrollera och manipulera det naturliga. Livet representeras ytterst av naturen i alla dess skepnader. Naturen är ingen stillatigande åskådare till människans härjningar, tvärtom. I vårt nuvarande tidevarv undgår nauren en förändring från att vara ett stillsamt fågelkvittrande paradis, till att bli en hämndlysten dödlig kraft människan är totalt maktlös emot. Allt oftare anfaller naturens krafter. På Haiti, i Pakistan, i Ki

Partiledardebatt

Jag hörde ungefär en timme av partiledardebatten igår som utvecklades till en riktigt intressant föreställning. Mona Sahlin startade showen med en, även för henne, ovanligt tårdrypande inlägg om Situation Malmö. Det verkar som problemet Malmö helt plötsligt har blivit en riksangelägenhet när några invandrare till synes oförklarligt har blivit skjutna. Att svenskar misshandlas, rånas och våldtas i princip varje dag är däremot inget man behöver bry sig om. Inte Södertälje heller. Inte oväntat var udden riktad mot Sverigedemokraterna (ja, de är säkert sverigedemokrater som ligger i buskarna med gevären i högsta hugg). Hon krumbuktade sig igenom alfabetets samtliga socialistiska ord och begrepp om "lika värde", "rasism", "internationell solidaritet", "utsatta", "svaga grupper" osv. Bloggaren tror faktiskt inte Mona mår speciellt bra. Hon går på tomgång, har tappat all sin tidigare gnista och humor som hon en gång hade. Nu är hon bara en trö

Ljuger gör bara svenskar

Bloggaren såg Debatt igår kväll med den ytterst korkade Belinda Olsson. Ena halvan av programmet ägnades åt terrorhotet i Göteborg, men inte på det sättet man skulle ha önskat. Istället för att få mer information om vad som faktiskt hände i helgen, ställde man en av de gripna (den s k 39-åringen) bakom ett skynke och lät honom utgöta sin tårdrypande berättelse om hur förfärligt "hårt och brutalt" han hade blivit behandlad av polisen vid gripandet. I vanlig ordning gör den misstänkte förövaren sig själv till ett offer. Belinda Olsson stod och nickade belåtet över att uppvisa en så "kränkt man" för det svenska rättssystemet och för TV-kamerorna. Hon ställde också frågan till polisen om det inte var på sin plats med en "ursäkt". Jodå, den gripna 39-årigen är palestinier och kan nog förvänta sig ett saftigt skadestånd för sin "kränkande behadling". Han är för övrigt inkallad som vittne till rättegången. Alla de gripna är palestinier och maktelitens s

Separatism - av ondo eller av godo?

Man undrar i sitt stilla sinne hur makteliten fungerar. Man vill inte dela upp världen i vi-dom, åtminstone i vårt land ska vi leva i högönsklig mångkulturell harmoni. Hur det fungerar i praktiken vet varje svensk. Makteliten vet det också, men skenet måste hållas uppe. I 35 år har man bjudit in människor från världens alla hörn, det är försent att kalla det hela ett misslyckande. Makteliten försöker rädda sina egna ansikten (eller rättare sagt, masker från att falla i golvet) genom att vidhålla och vidmakthålla en lögn. Däremot är man fullständigt beredda att försvara alla separatiströrelser i världen. Vare sig det är i Israel-Palestina konflikten eller Balkan, uigurer eller kurder. Alla ska de ha ett eget land för framväxt av den egna kulturen. Bloggaren tycker det är helt rätt. En tvåstatslösning är det bästa för Israel-Palestina. Problemet är bara att araberna inte vill ha fred med Israel, de vill utplåna landet och göra även det till sitt egna. Kurderna är uppdelade på fyra olika

I otrygghetens förlovade land

Det blev som bloggaren förutspådde; locket på om terrorhotet i Göteborg. Det har inte berörts alls av nyheterna idag. Och detta efter en massiv polisinsats hela helgen. Inget hår på det trygga svenska huvudet får krökas av oroväckande fakta och nyheter. Vi ska invaggas i en falsk säkerhet och i ett imaginärt "folkhem", försvunnet sedan mycket länge. Vi ska mats med drömkulisser och idealmakaroner tills vi kräks. Under tiden blir folk allt räddare och räddare. Samtidigt som välfärdsstaten lovar allt fler och högre bidrag, allt mer förbud mot en den ena eller andra, allt mer förskönande beskrivningar av sakernas tillstånd, blir svenskarna allt räddare. Men istället för att bli rädda för det reellt farliga och förbannade på de som är ansvariga för detta, projicerar folket hotet på mer närliggande ting. Framför allt gäller det barnen. Barn leker. Så är det. Barn ramlar av cyklar och slår sig när de ska lära sig. Så är det. Barn blir förkylda och får barnsjukdomar som vattkoppor o