Osagt

Denna fantastiska satir upptäckte jag på Merit Wagers blogg . Hon hade i sin tur snappat upp den för flera år sedan och den dyker upp vid denna tid varje sommar. TILL ALLA ANSTÄLLDA Det är med stor glädje jag informerar er att företagets årliga midsommarfest ska firas med utegrillning vid Hällens Badplats den 20 juni. Vi arrangerar med bord och stolar, utebar, salladsbuffé och en tvåmansorkester kommer att spela mysiga sommarsånger under aftonen. Dags att koppla av och njuta av kvällen! Ni kan se fram emot att möta VD som kommer att vara lekledare och även ansvara för att midsommarstången kläs. Ni får gärna ta med egen snaps – företaget står för fritt vin, öl och alkoholfritt! Jag önskar er och era familjer en härlig midsommar! Tina Johansson Ansvarig för personalfrågor —————————– 3 juni TILL ALLA ANSTÄLLDA Det var inte alls meningen att gårdagens meddelande skulle isolera våra icke-svenska kollegor. Med tanke på att vårt midsommarfirande grundar sig på ogudaktig asatro,

I dessa dagar handlar så mycket om hat. Det hatas generationer emellan, det hatas av klasskäl, feministernas gubbslemshat och "strukturer", invandrarungdomarnas svennehat, hatet av icke-önskvärda åsikter, hatet mot partier som inte passar in i den trånga mittfåran, hat mot det annorlunda. Det sista är det mest intressanta. I den trånga och allt trängre mittfåran som alla accepterade kämpar för att klamra sig fast vid, hamnar de ute i periferin som av någon anledning väljer bort detta eller är ärliga nog för att inte acceptera eller tolerera några initieringsriter i "gemenskapen". Allt hat hamnar i denna, sista kategori. Hatet som drabbar det annorlunda är det allra fulaste av allt hat. Så länge du nickar och är med på tåget möts du med respekt. Så länge du inte dricker för mycket, väger för mycket och skrattar för högt, så är du med. Att inte tåla det annorlunda inbegriper alla övriga kategorier. Gamla människor behandlas som gamla sura skurtrasor. De har gj

I Världen Idag  recenserar Dick Erixon  Harvardprofessorn Niall Fergusons bok Civilizion: The West and the Rest . Han frågar sig om den västerländska storhetstiden är förbi. Samtidigt som detta sker övertar Asien samma värdekapitalistiska kultur som den som tidigare har tillhört Väst. Länder som Kina, Sydkorea, Hongkong och t o m Vietnam har sparkat igång en ofattbar produktion; billigare, storskaligt och med kvalitet som vi helt enkelt inte kan konkurrera med. Ferguson sätter sitt vassa pekfinger rakt i veka livet hos länderna i Väst, där man kan känna den unkna stanken från framför allt Sverige: "Det är inte bara det att kyrkorna står tomma. Vi tycks även tvivla på värdet av det vi åstadkommit sedan reformationen. Vi har tappat tron på de framgångsfaktorer som gjorde västvärlden så mycket rikare. Kapitalismen ifrågasätts efter skuldkrisen. Naturvetenskap blir allt mindre populärt bland unga i skolor och på universitet. Den privata äganderätten kränks av glupska regeringar so

Två läkare,  Lollo Makdessi och Märit Halmin,  har startat ett välbehövligt uppror mot det svenska vårdsystemet. (DN) 3000 läkare har skrivit under upproret, vilket väl får sägas skapar en viss legitimitet för deras kritik. Sverige är det land i Europa där läkarna har kortaste tiden för varje patient. Istället ska de befolka otaliga möten och göra allt det administrativa jobb som tidigare läkarsekreterarna gjorde. Dessa avpolletterades någon gång på 90-talet. Av sparskäl. Det var dessa som först slängdes ut när Landstinget skulle "spara". De två läkarna skyller emellertid på det som kallas för  New public management , som introducerades på 80-talet. Vårdens tungrodda byråkrati och bristande effektivitet måste på något sätt förnyas. Så därför försökte man e xempelvis  decentraliser a  beslutanderätten, införa ett internt debiteringssystem,  målstyrning , plus då att alla vårdgivare skulle vara föremål för ansvarsutkrävande och upphandling. När då vårdgivare inom den

Framlidne författaren Kerstin Thorvall var otroligt rolig att läsa, fast tydligen hade hon varit en urusel mamma. I en krönika för eoner sedan skrev hon: "Att vara sjutton år och vara ensam på midsommarafton skapar neuroser för livet även om det skulle slå till och bli hur roligt som helst fem år senare" Jag vet inte jag. Midsommar var en skräckhelg när jag växte upp. Mamma tvingade på mig fluffiga känningar som slutade för tidigt i midjan för att sedan slå ut som en blåklocka under. Jag mådde illa av utstyrseln och ville helst sitta i en buske tills leken runt majstången var slut. Men... mamma skulle till varje pris tvinga mig till "små groderna". Men jag vägrade bestämt. Aldrig jag skulle sitta och hoppa i denna maskeraddräkt. Nej, faktum är att jag aldrig har dansat "små groderna". Istället blev mina framtida midsomrar av den mer okonventionella sorten. Så jag antar att Thorvall hade helt rätt: hemska midsommaraftnar under uppväxt och tonår skapa

DÅ SLOGS REPTILHJÄRNAN PÅ Efter den hemska händelsen med min underbara katt Selma, så har bloggaren varit ganska lättirriterad. Jag har stört mig på gräsklipparmannen och mina grannar som slänger ut soppåsar på gården den ena efter den andra. Vet inte vilka de är, bara att de är minst två och att de cyklar.  Sedan har stora dagisgrupper varit här på gården och skrikit allt vad de orkar. Jan Hakelius skriver i AB om det osunda i att låta barn växa upp på anstalt. Fast utan att vara kedjade tillsammans i bojor vilket man lätt associerar till när man ser tågen av barn som trampar varann på hälarna. Så det blev jag irriterad på. Varför ska ungar skrika något så fruktansvärt? De låter som blodtörstiga monster. Igår kväll så gick jag bort till Det Stora Köpcentrat. Till saken hör att jag brukar använda en krycka för längre sträckor. Ryggen, knäna you name it. Börjar väl bli gammal. Fast mest beror det nog på dålig kondition.

Sommaren är det bästa vi har. Det är då vi blommar upp efter den lång, långa vintern med varannan dag iskallt med spikar till snö och varann dag slaskande och porlande vatten i issprickor. Svensken reagerar ungefär som vid ett koutsläpp, ut så fort som möjligt och till så många aktiviteter som möjligt. För när det är sommar måste den användas. När värmen landar över städerna åker de flesta plaggen av. Vi fylls av en frihetskänsla och blir lössläppta och synliga precis som igelkottarna när de kravlar fram ur idet. För så är det, igelkottar är det säkraste tecknet på att sommaren närmar sig. I den ljusa sommarnatten är vi ute. Vi sitter vid lägereldar och dricker vin på några klippor vid sjön. Hemmavid bjuds vänner, grannar och släkt in och på kvällen, skratten bärs fram i den ljumma sommarluften. Ljuden bärs fram på ett helt annat sätt på sommaren jämfört med andra årstider. Men tyvärr har sommaren en nattsvart baksida. Våld. Vissa somrar begås ett mord varannat dygn . Beroende på

Idag är det Sveriges nationaldag. Hurra, hurra, hurra! Det borde vara självklart att faktiskt FIRA nationaldagen som den samlande enheten för oss alla. En dag att minnas tillbaka, en dag att se framåt och en dag att känna hur underbart det är att vara född och uppväxt i et underbart land med sina runda, bulliga kullar och lysande gula rapsfält, där friheten och traditionerna får samsas i det gemensamma arvet. Men när bloggaren slår på radion, P1, så börjar det med en präst som predikar om en gränslös värld och att ALLA ska få leva här. Just här hos oss. Vad nu det kan spela för roll i en gränslös värld. Sedan fortsätter det med de oundvikliga och förutsägbara frågorna. Vem är det som är svensk? Klipp från Billströms "blå-blonda"fadäs, REVA-kränkta och rasprofilerade friåkare, "Liten skär" och SD. Därefter får vi höra att nationaldagen på "sedvanligt sätt" ska fira utländska medborgare som nu har blivit svenska medborgare. Och slutligen en hög med män

Egentligen är det inte värda en enda rad mer än vad de redan har tilltvingat sig under 45 år. Men nu har journalisten och programledaren Micke Leijnegard  skrivit en intervjubok: 68-orna - Vad blev det av ljuva drömmar? I denna intervjuar Micke några av de mest kända 68-orna: Jan Guillio, Suzanne Osten, Åsa Moberg och Claes Borgström. Lyssna: Micke Leijnegard nyfiken på -68 Han har helt förutsättningslöst frågat dem om hur situationen ser ut idag och vad det tror på idag. Medvetet har han uteslutit de besvärliga frågorna om varför de stödde massmördare som Pol Pot och Mao. Bloggaren har inte läst boken, men de recensioner jag har läst är påtagligt splittrade. Micke är både en förundrad anhängare eller har en kritisk blick på detta släkte. Leijnegards egna erfarenheter av denna mangel av åsiktsfascister är det  mest intressanta. När han säger att dessa var den sista generationen som fick tycka fritt slår han hårt spiken i bordet. Denna generation som tog det som sin uppgift att